Edit Södergran och solen

Jag står som på moln i en sällhet utan like.
Molnens ränder brinna röda. Det är solen.
Solen har kysst mig. Så kysser ingenting på jorden.
Är det att leva evigt som vittne av detta ögonblick,
ack nej, att stiga upp för de lodräta strålarna
närmare henne.
En gång skall jag spinna mig in i solen som en fluga i bärnsten,
för eftervärlden blir det ingen klenod,
men jag har varit i sällhetens glödgade ugn.
Ve, du krona som blänker om min panna,
vad skola de veta då de skåda dig?
(Edit Södergran Solen/Framtidens skugga)

Jag kan inte se på dig
men jag älskar dig
Jag kan inte ta på dig
fast jag vill ha din värme
Jag måste dela dig med andra
men det gör inte ont
Jag kommer att leva mitt liv med dig
fast att jag har andra
(Okänd)

Fantastisk sol i krispigt höstväder över Stockholm idag! Hurra!