Spill – en damroman/Sigrid Combüchen

”Att fånga en annan tid än sin egen är en trickjakt. Man kan inte förlita sig på det som är allmänt känt. Helheten består inte av medelvärden, utan av detaljer.”

Den som väntar på något gott, kan inte vänta för länge heter det. Vänta inte, läs boken genast, säger jag!
Det finns inte mycket spill mellan dessa pärmar. Det finns så mycket liv, livliga diskussioner och önskningar att jag blir helt tagen. Berättelsen om Hedda, född i Lund, och som under slutet av 30-talet går en utbildning i Stockholm, ger så många bilder av städerna, av livet och dåtidens åsikter att jag som läsare befinner mig där hos dem.  Det är krav från famljen, det är vad som förväntas av en ung kvinna, det är vad som ej är brukligt, det är vad som sker och du inte kan komma ifrån. Fiktion som förtrollar.

Intressant är även växlingen mellan romanens framväxt och den brevväxling som delvis återges mellan författaren och huvudpersonen. Jag vill ju så gärna läsa deras nutida konversation, samtidigt som jag längtar efter att få fortsätta Heddas unga dåtida berättelse. 

”Mormor hade om allt detta sagt att livet egentligen ordnar allt till det bästa när det ändrar uppgjorda planer. Kunde Hedda föreställa sig den hemska värld där varje människas planer förverkligas? Individuella bakslag är helhetens plan.”

Spill – en damroman/Sigrid Combüchen (Norstedts)
”En författare får ett brev från en av sina läsare, Hedwig Langmark, som känt igen sig i ett beskrivet foto i en av författarens böcker. Genom brevväxlingen och författarens egna efterforskningar växer en berättelse om Heddas liv som ung. Men mellan författaren och den gamla Hedda uppstår en dragkamp om hur och varför hennes liv blev som det blev.” (adlibris.com)

Betyg: 5/5

Halva solen/Aris Fioretos

Berättelsen har formen av att gå från slutet till början i en mans liv. En far, en äkta man, en grek.
”Repapparatur”, kallar Aris Foretos denna bok. Han gör sin pappa genom boken. Genom att ta fram sina relationer till fadern genom alla åldrar. Sin egen såväl som sin fars. Språket är vackert, nästan förödande vackert. Och samtidigt enkelt och rätt fram. Det finns både en distans och en närhet i orden som gör boken personlig.  Det är en annan persons berättelse men jag kan ändå känna den som min.

Det finns listor och teser i boken som för berättelsen framåt på ett tydligt och annorlunda sätt. Det är ett grepp som passar boken ypperligt. Bara en i raden av små egenheter som gör att den lägger sig nära hjärtat och knackar på.

Halva solen/Aris Fioretos (Norstedts)

” Aris Fioretos nya bok är både sorgesång och baklängeskväde. I lika sakliga som lyriska prosastycken berättar Halva solen om en utlandsgreks öden och äventyr.” (adlibris.com)

Betyg: 4/5

Berg har inga rötter/Manne Fagerlind

Ett nytt språk har upptäckts, har börjat talas. Först är jag tveksam till det, men allt eftersom jag hör det, läser det så växer språket och blir självklart. Det förklarar och berikar karaktärerna i boken. Det ger handlingen en skärpa och ett tilltal som tar tag i en när man läser.
Mycket kan man tycka om karaktärerna, personerna i boken. Men det som jag mest av allt blir tagen av är det direkta tilltalet, nästan oharmoniskt i mellan åt. Sådär oharmoniskt som livet självt kan vara.

Berg har inga rötter/Manne Fagerlind (Damm förlag)

” I en berättelse som kryper under huden utforskar debutanten Manne Fagerlind vad som händer med en människa som drabbas av en obotlig sjukdom.” (adlibris.com)

Betyg: 4/5