Fjäderlätta ord kittlar mig. BANG! Förta knytnäven i magen. Det blir nog bättre. Åh, de har trevligt ihop, borta är konstig mamma. BANG! BANG! Hur kan dessa vackra dansande ord göra så ont?
Svulsten växer. Jag VET hur det ska sluta, men jag tror att det ska gå bra. Kan jag likna läsningen vid ett misshandlat inre? Det är så starkt, så berörande, så verkligt. Nu har vi lämnat romanens skimmer. Detta är rå verklighet om än inramat av franska språkets viskningar genom en säker svensk översättning.
Svulsten växer. Jag VET hur det ska sluta, men jag tror att det ska gå bra. Kan jag likna läsningen vid ett misshandlat inre? Det är så starkt, så berörande, så verkligt. Nu har vi lämnat romanens skimmer. Detta är rå verklighet om än inramat av franska språkets viskningar genom en säker svensk översättning.
Med mig i bagaget har jag nyss lästa Vi ses på Place de la Sorbonne.
En ovärdig dotter/Justine Lévy – Sekwa - Meilleur cinq plus
”Medan Louise är gravid och snart ska föda sitt första barn håller hennes mamma Alice sakta på att slockna”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar