Norrtullsligan/Elin Wägner 5/5
Vilken underbar bok! Detta uttalande har jag stulit från många men främst från Annika Lantz som skrivit ett lika underbart förord till boken.
Här ryms hela världen, arbete, kvinnor, män, kärlek, vänskap, arbete, winerbröd och Vasastan.
De fyra unga kvinnorna som utgör "ligan" är allt annat än karaktären Emmys bonad; Lär att lida utan att klaga".
För tysta är de inte. De säger nej, de vånadas, de säger ja, de dricker pilsnerdricka.
Boken gavs ut första gången 1908 men känns väldigt aktuell även idag. Tragiskt nog. I vissa fall.
Att vara arbetande ung kvinna i Stockholm, Sverige kring sekelskiftet var inte lätt. Underbetalda jämfört med männen (nämen se där, redan då), fördomar om dem som kvinnor, för kvinnor ska väl ändå bara smycka ett hem, och utsattheten som inflyttad till en stor stad.
Den rymmer mycket humor med udd, här kommer några exempel:
"Görel, min kusin, anförtrodde mig, att hon använder lika mycket som min hela lön i månaden bara till parfymer och handskar och choklad. Men så är hon också tjock och parfyrmerad".
"Jag önskade intensivt, att jag varit gift, övertygad som jag var, att de flesta fina fruar inte vet, hur en skattlapp ser ut."
"Det var inte mycket religion i vår jul, men där fanns rätt mycket rörande vänskap och en smula osjälvisk uppoffring och ävenledes ett visst hjältemod, ty alla voro glada, fast ingen var gift".
Härligt ålderdomligt språk som lägger ett visst skimmer över berättelsen. Men, som ger en skärpa när de aktuella tankarna ändå dyker upp.
Vilken härlig boksommar jag haft, bara femmor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar