Det här är inte en bok. Det är ett samtal.
”.. Världen stod på tröskeln till en ny tid. Det var kärlekens sommar. Det var sommaren som förändrade mitt liv. Det var sommaren då jag mötte Robert”.
Det känns lite stolpigt i inledningen, inte något flyt i texten utan mer som ett trevande samtal. Sen förstår jag att jag inte ska läsa boken, jag ska ha ett förtroligt samtal med Patti Smith och hela konstnärs- och artistvärlden i New York under 70-talet.
”.. Världen stod på tröskeln till en ny tid. Det var kärlekens sommar. Det var sommaren som förändrade mitt liv. Det var sommaren då jag mötte Robert”.
Det känns lite stolpigt i inledningen, inte något flyt i texten utan mer som ett trevande samtal. Sen förstår jag att jag inte ska läsa boken, jag ska ha ett förtroligt samtal med Patti Smith och hela konstnärs- och artistvärlden i New York under 70-talet.
Vad är det som får vissa personer att helt gå upp i sin kreativitet och sedan LEVERERA? Fascinerande! Även när deras tillvaro beskrivs som tämligen fattig så känns det som om valet att leva på ett visst sätt är rikare och mer berikande än vilken köttmiddag som helst. Det är mycket bröd och kakor som äts. 70-talets flummighet och kulturrevolution känns alltid mer fri och aktiv än torftig och misslyckad. Men så läser vi oftast bara om de som lyckades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar