Nu flyttar jag

Hej, det har blivit dags att flytta. Ni får gärna hälsa på även om det är lite stökigt så här de första dagarna.
Vi ses på catonhat.wordpress.com

Åtta saker om mig

Nu har jag blivit utmanad av Enochannanbok.se att berätta åtta saker om mig själv. Utmaningen ska även skickas vidare till fyra bloggare, så det gör jag i slutet av inlägget (fast till 3..). Utan inbördes ordning, här kommer det…

1.       Modo:it ut i fingerspetsarna! Hockey alltså

2.      Mitt så kallade pysselrum i källaren har transformerats till kaosrum (för många saker på en och samma plats samtidigt, pärlor, ull, tyg, papper, pennor, lim..)

3.      Gillar katter! Har haft flera men är för närvarande kattlös efter senaste killens färd till kissehimlen

4.      Gillar att köra bil fort

5.      Vin är en rättighet inte bara en dryck

6.      När jag var liten ville jag vara indian och bo på Hawaii

7.      Jag har alldeles för många par skor enligt min man. Jag har aldrig rätt skor för tillfället tycker jag

8.     Under hela 80-talet sydde jag en stor del av mina kläder själv. Detta resulterade i mängder av spencerkavajer i mönstrad bommulschintz med gigantiska axelvaddar. Detta piffades med permanentat hår.

http://spectatia.blogspot.se/

http://boktokig.blogspot.com

http://bokbiten.wordpress.com/

Caitlin Moran

Kulturhuset Stockholm igår, Caitlin Moran. Wow!
Massor av hår.
Snabba repliker.
"Vagina".
Mycket bra och intressant inlägg om bibliotek.
FAB!
#gilla

Kan inte beskrivas tillräckligt bra, måste ses.

Bok att läsa: Konsten att vara kvinna

Drömbokhandeln/Laurence Cossé

Man kan läsa den som en deckare och thriller.
Man kan läsa den som en upplevelse av böcker och såklart Paris.
Man kan förlora sig i den och genast sakna den när man slutat läsa.

 

Först tragglar jag mig fram. Vad händer? Kastas in i händelser som jag inte får grepp om. Olyckor som drabbar personer som jag ännu inte träffat. Var är bokhandeln, när kommer den fram?

Men sen inträder drömmen.  Mycket lockande och skickligt sammanvävt växer historien fram. Au Bon Roman på Rue Dupuytren, karaktärernas personligheter, kläder och miljöer. Så nära, så intimt att det i vissa avsnitt upplevs suggestivt.

Enkla knep, det vill säga, knep som jag faller för är ord som: Via Rue Danton och Point Saint-Michele, Le Trésor des contes. Några franska gator, författar- och boknamn. Här vaggas jag in i boken och drömmen om den perfekta bokhandeln. I städernas stad Paris. 
Till detta finns parallell historier, de olyckor som drabbar den hemliga bokkommittén, huvudkaraktärernas privatliv. Det känns som om hela Paris med själ och hjärta kommer hem till mig när jag läser. I de här kvarteren vill jag gå, sitta på café och läsa en god roman.

Överdrivet positiv: svar ja!
Lättsmickrad av franska ord: svar ja!

Betyg: 5/5

”Den före detta vagabonden Ivan och den italienska arvtagerskan Francesca öppnar en minst sagt ovanlig bokhandel, där deras litterära drömmar kan få fritt spelrum. De gör uppror mot bästsäljarhysterin genom att bara erbjuda bra romaner: ett stort antal litterära mästerverk har valts ut av en topphemlig kommitté bestående av likasinnade litteraturkännare. Till Ivans och Francescas förvåning visar sig drömbokhandeln bli en succé. Men då börjar också problemen.” sekwa.se

Topplistor i augusti

Ett axplock från topplistor publicerade i augusti:

Akademibokhandeln

Jag vill läsa: nr 8 Förlåtelsen – Hanne Vibeke Holst
- hon är en av mina absoluta favoriter

NY Times

Jag vill läsa: nr 6 DEARIE - Bob Spitz
- en hel bok om Julia Child!!!! Hallå!!!!

Boksidan – poulära böcker

Jag vill läsa: nr 6 Norwegian wood – Haruki Murakami
- den står redan i bokhyllan

Svensk bokhandel

Jag vill läsa: nr 5 Mercurium – Ann Rosman
- lite broderi och mystiska dödsfall

Dito

Jag vill läsa: nr 17 Grand final i skojarbranschen - Kerstin Ekman
- om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap

Det bästa av allt/Ronna Jaffe

”Sex & the City på 50-talet!” skriver man på adlibris.com. Eller tv-serien Mad Men tänker jag. En tidsepok som är fascinerande att läsa om, att drömma sig bort i, att ompaketera och presentera i nutid. Jag dras in i historien, bra driv, karaktärerna växer fram. Hela New York växer fram på sidorna.
Allt är oerhört snyggt presenterat. Jag menar snyggt som att titta på berättelsen i ett perfekt skyltfönster.  Känslan i  sjabbiga lägenheter som ändå blir till slott. Barerna, kontoret, restaurangerna. Dessa beskrivningar av kläder, material, hur de satt på kroppen, färger, hur vördsamt de köptes in.
”Och dessutom hade hon en slät, svart jerseyklänning som hon hade sett i en av modetidningarna hon fått.” Jag vill ha.
Eller ”Vid ett bageri på Sixth Avenue stannade hon för att köpa glaserade honungsbullar åt modern. Av en impuls köpte hon också några kakor i form av djur till lillan.” Jag vill ha!
”I garderoben hittade hon en röd klänning som hon gillade men hade glömt att hon ägde. Det var en träffa-folk-klänning avsedd för fester.” Den vill jag också ha!


Snart kommer reflektionerna: Män och kvinnor, helt olika, villkor, eller inga villkor alls.
På firmafesten blir en äldre manlig chef en aning överförfriskad och kryper in under ett bord för att studera en kvinnlig anställds ben.
”Under bordet hördes ett dovt grymtande och sedan några otydliga ord. Så kröp mr Shalimar nu rödare i ansiktet än nyss efter ansträngningen, baklänges ut igen och tog sig på fötter.  Du har underbara ben tillkänna gav han.”
Och hur mycket whiskey kan en ”oskuldsfull” ung kvinna på 19-20 år hälla i sig under en lunch eller middag med sin seniore, äldre (läs 40-någonting) manlige chef?

Varför vill inte kvinnor inte hålla kvar vid någonting så fort de fått en man på kroken? Allvarligt, ville tjejer på 50-talet inget hellre än att gifta sig? 
Ofattbart för mig som lever nu 2012 (inte direkt 19-20 år, men ändå).  Jag har hört historierna min mamma berättat om när hon var ung och jobbade på 50-60-talet. Hon ville vidare, lära sig mer, få mer ansvar. Ofta fick hon en klapp på huvudet; ”Inte ska väl lilla frun arbeta så”.
LILLA FRUN!

Tillbaka till ”Det bästa av allt”, underbar bok att läsa, men… Den tappar mig i slutkapitlen som jag upplever som ”nu måste vi avsluta det här”. Och då menar jag avsluta, pang, slut, bort. Det här var för mig en ”stark 4” under hela lästiden fram till sista kapitlen som inte höll måttet.
Läs den! Men av mig får den;

Betyg: 3/5

”Det bästa av allt är en modern klassiker som skapade sensation när den gavs ut 1958. Aldrig tidigare hade någon skrivit så öppenhjärtigt om unga kvinnors verkliga drömmar, behov och längtan.” adlibris.com

bild från adlibris.com

Sigtuna litteraturfestival 2012

Vilken stad, vilken festival! Anlände redan under förmiddagen och startade med gå in i Rådhuset där vi fick lära oss hur man gör böcker helt för hand. Fascinerande. Bokbindaren Anna-Karin Oleschak visade på olika tekniker. Mitt eget alster var av egenhändigt målat omslag på syrafritt papper med vaxkritor.
Detta följdes av en lunch på Farbror Blå.

Lunch på Farbror Blå


















Vidare runt stan var det boksignering av Emma Hamberg & Anette Rosvall för boken ”Din matkasse”. Har redan lagat ett av recepten - rekommenderas!
Jag tog även Emmas egen ”Rosengädda nästa”.

Kaffe med dopp i museets grönskande trädgård och vidare för att lyssna till Sara Lövestam ”Tillbaka till henne”.  Vilken pärla på litteraturens collier! En ny favorit som jag måste titta närmare på. 

  

Tyvärr missade vi Dorotea Brombergs föredrag på RC Chocolat. Hoppas på att få se och höra henne vid ett annat tillfälle.
För att förlänga känslan av Sigtuna inköptes två styck öl av stadens egna tillverkning att ta med hem.
Ser verkligen fram emot nästa års upplaga av Sigtuna litteraturfestival!





Sigtuna





Emma & Anette





 



Sara Lövestam



Bokmässan Göteborg here I come

Det känns lika bra varje gång. Nu för tredje året i rad. Seminariebiljetter köpta för Bokmässan i Göteborg 27-30 september.

50 dagar 12 timmar... kvar.

Frihet/Jonathan Franzen

Bra men inte fantastisk. En bok som jag inte gärna la åt sidan. En bok som ibland svallade över i antal karaktärer och händelser som jag måste ta in. Romanen känns väldigt nutida även om jag misstänker att den kommer att ligga rätt även kommande tider. Det finns en hel del anspelningar på tid och rum men främst är det karaktärerna som tar plats. Karaktärerna och deras relationer.
Jag är generös och ger den hellre en svag 4 än en stark 3. Vill inte vara så småaktig.

Det är Patty som gifter sig med Walter som är kompis med Richard som Patty gillar. Det är deras collegetid, det som sedan händer i livet och i slutklämmen fåglar. Det är många relationer. Många skeenden från tidigare som påverkar karaktärerna. Uppväxt och ursprung som sedan gör hur de väljer att leva, eller rättare sagt försöker att leva. Jag kan inte påstå att det fanns någon uppdelning i sympatiska/osympatiska karaktärer. På något vis är alla lika. De stod sig själva närmast.  Detta faktum hindrar dem dock inte att älska på olika komplicerade sätt.

”Med det amerikanska samhället som fond speglas här hur vi lever våra liv. Hur vi hanterar förväntningar och besvikelser och hur den frihet vi kämpat oss till både kan te sig som en frestelse och en börda.” Brombergs Bokförlag

Betyg: 4/5 

Spill – en damroman/Sigrid Combüchen

”Att fånga en annan tid än sin egen är en trickjakt. Man kan inte förlita sig på det som är allmänt känt. Helheten består inte av medelvärden, utan av detaljer.”

Den som väntar på något gott, kan inte vänta för länge heter det. Vänta inte, läs boken genast, säger jag!
Det finns inte mycket spill mellan dessa pärmar. Det finns så mycket liv, livliga diskussioner och önskningar att jag blir helt tagen. Berättelsen om Hedda, född i Lund, och som under slutet av 30-talet går en utbildning i Stockholm, ger så många bilder av städerna, av livet och dåtidens åsikter att jag som läsare befinner mig där hos dem.  Det är krav från famljen, det är vad som förväntas av en ung kvinna, det är vad som ej är brukligt, det är vad som sker och du inte kan komma ifrån. Fiktion som förtrollar.

Intressant är även växlingen mellan romanens framväxt och den brevväxling som delvis återges mellan författaren och huvudpersonen. Jag vill ju så gärna läsa deras nutida konversation, samtidigt som jag längtar efter att få fortsätta Heddas unga dåtida berättelse. 

”Mormor hade om allt detta sagt att livet egentligen ordnar allt till det bästa när det ändrar uppgjorda planer. Kunde Hedda föreställa sig den hemska värld där varje människas planer förverkligas? Individuella bakslag är helhetens plan.”

Spill – en damroman/Sigrid Combüchen (Norstedts)
”En författare får ett brev från en av sina läsare, Hedwig Langmark, som känt igen sig i ett beskrivet foto i en av författarens böcker. Genom brevväxlingen och författarens egna efterforskningar växer en berättelse om Heddas liv som ung. Men mellan författaren och den gamla Hedda uppstår en dragkamp om hur och varför hennes liv blev som det blev.” (adlibris.com)

Betyg: 5/5

Halva solen/Aris Fioretos

Berättelsen har formen av att gå från slutet till början i en mans liv. En far, en äkta man, en grek.
”Repapparatur”, kallar Aris Foretos denna bok. Han gör sin pappa genom boken. Genom att ta fram sina relationer till fadern genom alla åldrar. Sin egen såväl som sin fars. Språket är vackert, nästan förödande vackert. Och samtidigt enkelt och rätt fram. Det finns både en distans och en närhet i orden som gör boken personlig.  Det är en annan persons berättelse men jag kan ändå känna den som min.

Det finns listor och teser i boken som för berättelsen framåt på ett tydligt och annorlunda sätt. Det är ett grepp som passar boken ypperligt. Bara en i raden av små egenheter som gör att den lägger sig nära hjärtat och knackar på.

Halva solen/Aris Fioretos (Norstedts)

” Aris Fioretos nya bok är både sorgesång och baklängeskväde. I lika sakliga som lyriska prosastycken berättar Halva solen om en utlandsgreks öden och äventyr.” (adlibris.com)

Betyg: 4/5

Berg har inga rötter/Manne Fagerlind

Ett nytt språk har upptäckts, har börjat talas. Först är jag tveksam till det, men allt eftersom jag hör det, läser det så växer språket och blir självklart. Det förklarar och berikar karaktärerna i boken. Det ger handlingen en skärpa och ett tilltal som tar tag i en när man läser.
Mycket kan man tycka om karaktärerna, personerna i boken. Men det som jag mest av allt blir tagen av är det direkta tilltalet, nästan oharmoniskt i mellan åt. Sådär oharmoniskt som livet självt kan vara.

Berg har inga rötter/Manne Fagerlind (Damm förlag)

” I en berättelse som kryper under huden utforskar debutanten Manne Fagerlind vad som händer med en människa som drabbas av en obotlig sjukdom.” (adlibris.com)

Betyg: 4/5

De imperfekta/Tom Rachman

Den här boken har inte många spännande karaktärer. Den här boken har riktiga människor och deras öden mellan sina pärmar.

Här kommer 380 sidor magläsning. Varje person och berättelse sätter sig och lurar. Plötsligt hugger det till. Du känner medlidande, du tycker illa om, du känner sympati. Det är en beskrivning av en egen värld, tidningsvärlden, tidningen som jordens mittpunkt (med allt vad det innebär). Många lättsamma dialoger. Det är prat. På riktigt.

Varje person/karaktär i boken har ett eget kapitel men där de korsar varandras liv. Varje kapitel blir en novell på sitt sätt. Det är så följsamt och snyggt uppbyggt att jag förlåter allt för många ”det här har hon på sig, det här vinet dricker han” för att beskriva karaktärerna. 

”En amerikansk miljonär startar efter kriget en engelskspråkig tidning i Rom. Nu, femtio år senare, tycks medarbetarnas personliga draman mycket viktigare än dem som döljs bakom tidningens rubriker. Genom en rad skarpa porträtt av de olika medarbetarna växer berättelsen om en klassisk tidnings uppgång och fall fram.” adlibris.com

Betyg: 4/5

Huvudjägarna/Jo Nesbø

Snygg, oväntad, spännande. Wow-faktor hög!
Redan från första sidan sugs du in i en berättelse som kryper längs ryggraden. Ibland vet jag inte om det är jag som läser boken eller om det är boken som suger in mig en spiral av händelser. Jag bestämmer inte över boken, den bestämmer över mig. Det är en bok att sträckläsa för du vill inte sluta. 

”Roger Brown är om han får säga det själv Norges bästa och mest underbetalda headhunter, han har en alldeles för vacker hustru, en alldeles för dyr villa och måste därför stjäla alldeles för mycket konst för att kunna upprätthålla sin livsstil.” adlibris.com

Betyg: 4/5

Bombyx/Anne Rambach

Alla dessa bildstarka scener som utspelar sig i Paris. Till och med en eldstrid ter sig som ett vykort, i 13:e arrondissementet, under en balkong, i en gränd.  Det är en annorlunda inramning i denna deckare/thriller som bjuder in till en värld av sorg, mord, och blommor. Då jag haft ett uppehåll i deckarvärlden ger Bombyx mig en mjukstart genom att nästan behandla huvudspåret som en bisats. Inte på ett dåligt sätt, men visst är berättelsen något ojämn stund till annan.

Huvudpersonen, Diane, är inte bara vacker som en gudinna, hon är även atletisk och mycket, mycket modig. Hon tar sig fram via husfasader, kastar sig i Matrix-slowmotion för att rädda andra samtidigt som hon kan tala till de döda. Fantasi utan att det blir krystat eller för den delen overkligt. Främst i början av boken när Diane som karaktär ska byggas blir beskrivningarna en aning påklistrade och för mycket ”detta ska sägas”. Men storyn växer och gör en del oväntade vändningar som ger spänning och god läsning.
Jag har sagt det förr om böcker från Sekwa, det känns som en film…

”Frilansreportern Diane Harpmann, som tidigare sysslade med grävande journalistik, försöker döva sorgen efter en personlig tragedi genom att skriva ytliga livsstilsreportage. När hon ska göra ett jobb om kinesiska bröllop på restaurang Bombyx i Paris chinatown, hamnar hon mitt i en blodig eldstrid. Hon klarar sig undan med livet och några avslöjande foton i behåll.” sekwa.se

Betyg: 3/5