Drömbokhandeln/Laurence Cossé

Man kan läsa den som en deckare och thriller.
Man kan läsa den som en upplevelse av böcker och såklart Paris.
Man kan förlora sig i den och genast sakna den när man slutat läsa.

 

Först tragglar jag mig fram. Vad händer? Kastas in i händelser som jag inte får grepp om. Olyckor som drabbar personer som jag ännu inte träffat. Var är bokhandeln, när kommer den fram?

Men sen inträder drömmen.  Mycket lockande och skickligt sammanvävt växer historien fram. Au Bon Roman på Rue Dupuytren, karaktärernas personligheter, kläder och miljöer. Så nära, så intimt att det i vissa avsnitt upplevs suggestivt.

Enkla knep, det vill säga, knep som jag faller för är ord som: Via Rue Danton och Point Saint-Michele, Le Trésor des contes. Några franska gator, författar- och boknamn. Här vaggas jag in i boken och drömmen om den perfekta bokhandeln. I städernas stad Paris. 
Till detta finns parallell historier, de olyckor som drabbar den hemliga bokkommittén, huvudkaraktärernas privatliv. Det känns som om hela Paris med själ och hjärta kommer hem till mig när jag läser. I de här kvarteren vill jag gå, sitta på café och läsa en god roman.

Överdrivet positiv: svar ja!
Lättsmickrad av franska ord: svar ja!

Betyg: 5/5

”Den före detta vagabonden Ivan och den italienska arvtagerskan Francesca öppnar en minst sagt ovanlig bokhandel, där deras litterära drömmar kan få fritt spelrum. De gör uppror mot bästsäljarhysterin genom att bara erbjuda bra romaner: ett stort antal litterära mästerverk har valts ut av en topphemlig kommitté bestående av likasinnade litteraturkännare. Till Ivans och Francescas förvåning visar sig drömbokhandeln bli en succé. Men då börjar också problemen.” sekwa.se

Bombyx/Anne Rambach

Alla dessa bildstarka scener som utspelar sig i Paris. Till och med en eldstrid ter sig som ett vykort, i 13:e arrondissementet, under en balkong, i en gränd.  Det är en annorlunda inramning i denna deckare/thriller som bjuder in till en värld av sorg, mord, och blommor. Då jag haft ett uppehåll i deckarvärlden ger Bombyx mig en mjukstart genom att nästan behandla huvudspåret som en bisats. Inte på ett dåligt sätt, men visst är berättelsen något ojämn stund till annan.

Huvudpersonen, Diane, är inte bara vacker som en gudinna, hon är även atletisk och mycket, mycket modig. Hon tar sig fram via husfasader, kastar sig i Matrix-slowmotion för att rädda andra samtidigt som hon kan tala till de döda. Fantasi utan att det blir krystat eller för den delen overkligt. Främst i början av boken när Diane som karaktär ska byggas blir beskrivningarna en aning påklistrade och för mycket ”detta ska sägas”. Men storyn växer och gör en del oväntade vändningar som ger spänning och god läsning.
Jag har sagt det förr om böcker från Sekwa, det känns som en film…

”Frilansreportern Diane Harpmann, som tidigare sysslade med grävande journalistik, försöker döva sorgen efter en personlig tragedi genom att skriva ytliga livsstilsreportage. När hon ska göra ett jobb om kinesiska bröllop på restaurang Bombyx i Paris chinatown, hamnar hon mitt i en blodig eldstrid. Hon klarar sig undan med livet och några avslöjande foton i behåll.” sekwa.se

Betyg: 3/5

Bubblor/Claire Castillon

”Alla lever i sin lilla bubbla genom vilken bilderna av världen ter sig förvrängda, vrickade, förtvivlade.” Så beskrivs novellsamlingen (Sekwa).
Påtagligt underhållande med korta utdrag ur människors kryddade verklighet, vill jag tillägga. Det är många smaker, en del starka, andra mer lekfullt söta. 

Språket är direkt, som att prata med en lätt störd kompis. Inga omskrivningar eller försök att släta över.
Om texten var ett rum fanns varma färger, hårda kanter och en hel del damm och skrot i skrymslen och vrån. Géniale!

Nattens inre/Léonora Miano

En dotter, Ayané, kommer till sin hemby och möts av en annan värld. Till en isolerad by där kvinnor och barn underordnas männen, samtidigt som de får en särställning. Männen reser från byn för att hitta arbete. Hierarkin bland kvinnorna.
Fadern är sedan många år död och nu är modern döende. Vidskepelse blandas med det moderna samhället. Ayané som för flera år sedan lämnat byn för studier i Frankrike har svårt att ta till sig livet som byborna lever och de prioriteringar och val de gör.
Beskrivningen av en lång natt där byborna hålls som gisslan av en milis är bland det ruskigaste jag läst. Jag blir överkörd, hjärtat slits ut, hjärnan vill inte. Det är en mycket stark berättelse som ryms på 188 sidor.

Var är vi?
Boken utspelas i det fiktiva afrikanska landet Mboasu som är härjat av inbördeskrig.
Men vi skulle i många fall kunna jämföra det med vilken mindre stad/by i Sverige som helst.
Längtan efter något annat samtidigt som du som bybo måste anpassa dig efter de seder som styr.

Synen och åsikterna du får när du själv lämnar ”din by” och återvänder.
Vad är det som får människor att handla som de gör? Vem har rätt att döma?

Medan jag plöjer böcker från Sekwa (ger ut franskspråkig litteratur på svenska. Samtida, kvinnliga författare har företräde) kan jag inte låta bli att undra om det är just deras utvalda författare som är exceptionellt fantastiska?

Bok efter bok förförs jag, förstummas jag, slås jag av, kraften i orden, svepande vackra, brutala och nakna.

Den som vill kan som jag bli prenumerant på Sekwas böcker genom [Klik]

En ovärdig dotter

Fjäderlätta ord kittlar mig. BANG! Förta knytnäven i magen. Det blir nog bättre. Åh, de har trevligt ihop, borta är konstig mamma. BANG! BANG! Hur kan dessa vackra dansande ord göra så ont?
Svulsten växer. Jag VET hur det ska sluta, men jag tror att det ska gå bra. Kan jag likna läsningen vid ett misshandlat inre? Det är så starkt, så berörande, så verkligt. Nu har vi lämnat romanens skimmer. Detta är rå verklighet om än inramat av franska språkets viskningar genom en säker svensk översättning.

Med mig i bagaget har jag nyss lästa Vi ses på Place de la Sorbonne.

En ovärdig dotter/Justine Lévy – Sekwa  - Meilleur cinq plus

”Medan Louise är gravid och snart ska föda sitt första barn håller hennes mamma Alice sakta på att slockna”

(Ja, jag erkänner, jag är en France wannebe)

Vi ses på Place de la Sorbonne

”..Du hade annat att göra än att ha en dotter. Jag förstår, jag förstår så väl.”
Det är en av alla dessa hjärtslitande, berättande, målande meningar som finns i boken.
Just denna kommer mot slutet, när jag våndats i 167 sidor. Det är så mycket kärlek, så mycket längtan, så mycket svek. En dotter och en mor. Vad är det för relation de har?
Och en mycket viktig fråga är om det är värre när en mor sviker?
Underbar bok, språket är en porlande bäck som i små vattenfall över karga stenar kastar mig hit och dit i en känslomässig berg-och-dalbana. Vilken FILM detta skulle bli!

Kuriosa: Justine Lévy gifte sig med sonen till pappans bäste vän. Maken lämnade henne sedan för en ny kvinna, ingen mindre än Carla Bruni, som dessförinnan haft en relation med Lévys svärfar och numera gift med Frankrikes president.

Vi ses på Place de la Sorbonne/Justine Lévy, Sekwa förlag

Första advent

När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas att fira få advent

I hemmet råder kökstök (byter kök) och det blir inte mycket läsning.
Tur (jag tänker se det så) att jag åker tunnelbanan till jobbet och kan njuta av
Vi ses på Place de la Sorbonne/Justine Lévy (Sekwa)

Inför Bokmässan - 29 dagar kvar

..tills jag åker ner alltså, tillsammans med bland andra http://enochannanbok.blogspot.com.
En liten påminnelsenot till mig själv: gå till Sekwas monter B09:10 och leta fram några små, underbara, fullproppade 140-sidors romaner. Perfekta att ha med till och från jobbet.