Berättelsen har formen av att gå från slutet till början i
en mans liv. En far, en äkta man, en grek.
”Repapparatur”, kallar Aris Foretos denna bok. Han gör sin pappa genom boken. Genom att ta fram sina relationer till fadern genom alla åldrar. Sin egen såväl som sin fars. Språket är vackert, nästan förödande vackert. Och samtidigt enkelt och rätt fram. Det finns både en distans och en närhet i orden som gör boken personlig. Det är en annan persons berättelse men jag kan ändå känna den som min.
”Repapparatur”, kallar Aris Foretos denna bok. Han gör sin pappa genom boken. Genom att ta fram sina relationer till fadern genom alla åldrar. Sin egen såväl som sin fars. Språket är vackert, nästan förödande vackert. Och samtidigt enkelt och rätt fram. Det finns både en distans och en närhet i orden som gör boken personlig. Det är en annan persons berättelse men jag kan ändå känna den som min.
Det finns listor och teser i boken som för berättelsen framåt på ett tydligt och annorlunda sätt. Det är ett grepp som passar boken ypperligt. Bara en i raden av små egenheter som gör att den lägger sig nära hjärtat och knackar på.
” Aris Fioretos nya bok är både sorgesång och
baklängeskväde. I lika sakliga som lyriska prosastycken berättar Halva solen om en utlandsgreks öden
och äventyr.” (adlibris.com)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar