Att föda ett barn/Kristina Sandberg

Fantastisk, hjärtslitande, underbar, förlåtande, upprymd, nedstämd, berättande, överfylld, givande, förklarande, engagerande.
Jag skulle kunna fortsätta med alla ord som finns i ordboken. Vilken fantastisk bok. Den är i sin finstämda och lite avmätta inramning så storslagen att man blir helt tagen.
Det här handlar om min mormors generation, de som fick barn på 30-talet. Det handlar om min hembygd. Det handlar om ett människoöde så mycket mer spännande och intressant än vilken upptäcktsresande eller kärnfysiker som helst. 

Presentation och språk upplever jag som ”handen i handsken” samtidigt som framställningen ibland överraskar, bryter av och tar plats. En helt rättmätig plats.
Jag ser allt som händer. Hur husen och gatorna fylls av människor, hur maten tillreds och smakar, hur klangen i glasen låter när de nuddar varandra på en diskbänk två trappor upp.
Ja, jag är färgad av och nästan inställsamt intresserad då det utspelar sig i min hemstad Örnsköldsvik.
Men läs, läs boken och se sedan fram emot fortsättningen!

”Med tidens obönhörliga tickande framskrider Majs graviditet, motvilligt och mödosamt, samtidigt som hon kämpar med att förstå vad som förväntas av henne i hennes nya, framgångsrika, familj. Sakta växer ett beslut att bli den kvinna som ingen ska kunna anklaga eller klandra. Maka, mor, värdinna. Men hur blir man det? För hur mycket Maj än försöker kontrollera sin tillvaro och leva i enlighet med hushållsalmanackan så finns ju allt det andra där. Det såriga moderskapet, makens alkoholism och ett äktenskap som bara råkade bli.” 

Att föda ett barn är den första delen i en tänkt trilogi. (Norstedts) 


Betyg: 5/5