En dotter, Ayané, kommer till sin hemby och möts av en annan värld. Till en isolerad by där kvinnor och barn underordnas männen, samtidigt som de får en särställning. Männen reser från byn för att hitta arbete. Hierarkin bland kvinnorna.
Fadern är sedan många år död och nu är modern döende. Vidskepelse blandas med det moderna samhället. Ayané som för flera år sedan lämnat byn för studier i Frankrike har svårt att ta till sig livet som byborna lever och de prioriteringar och val de gör.
Beskrivningen av en lång natt där byborna hålls som gisslan av en milis är bland det ruskigaste jag läst. Jag blir överkörd, hjärtat slits ut, hjärnan vill inte. Det är en mycket stark berättelse som ryms på 188 sidor.
Var är vi?
Boken utspelas i det fiktiva afrikanska landet Mboasu som är härjat av inbördeskrig.
Men vi skulle i många fall kunna jämföra det med vilken mindre stad/by i Sverige som helst.
Längtan efter något annat samtidigt som du som bybo måste anpassa dig efter de seder som styr.
Synen och åsikterna du får när du själv lämnar ”din by” och återvänder.
Vad är det som får människor att handla som de gör? Vem har rätt att döma?
Medan jag plöjer böcker från Sekwa (ger ut franskspråkig litteratur på svenska. Samtida, kvinnliga författare har företräde) kan jag inte låta bli att undra om det är just deras utvalda författare som är exceptionellt fantastiska?
Bok efter bok förförs jag, förstummas jag, slås jag av, kraften i orden, svepande vackra, brutala och nakna.
